Väven

1. Jag har vävt mitt liv till slut som en väverska sin väv.
Men det är Du som gett färgerna,
skapat mönstret som jag följt.

2. Nu ska väven skäras ned. Det är dags att ge sig av.
Men det är Du som går före mig, visar vägen ända hem.

Och jag ska vara hemma hos Dig, min Gud,
bara vila tryggt i Din stora famn.
Och jag ska se Ditt ansikte varje dag,
bara hålla hårt i Din hand.

3. Jag är fri att följa Dig på min sista vandringsfärd.
Men det är Du som nu väven bär, som den dyrbaraste skatt.

Och jag ska vara hemma hos Dig, min Gud,
bara vila tryggt i Din stora famn.
Och jag ska se Ditt ansikte varje dag,
bara hålla hårt i Din hand.