Rösten

Jag hör en röst genom bruset
som ropar mitt namn
som kallar mig ut ur mitt gömsle
ut ur skuggornas land
Som lockar mig ner på jorden
för idag vill han gästa mitt hus
Han som talar så det frusna smälter
och mörkret i mig blir ljus

Du rör vid mig i det stilla
när jag viskar ditt namn
och väcker min vilja till mognad
här i frihetens land
I den närhet som är en gemenskap
större än tid och rum
Till livet och glädjen som bor
i din kärleks mysterium

Nu går jag på vägen som börjar
där min egen tar slut
Skyddad och upplyst av nåden
som förde mig ut
Jag vandrar ledd av den längtan
som du har planterat i mig
Jag går mot det mål som väntar
hel och hållen i dig