När jag det dyra korset ser

1. När jag det dyra korset ser,
där Härlighetens Herre dog,
då smälter all min stolthet ner.
Jag böjer mig vid korsets fot.

2. Låt det bli tydligt för min själ,
endast Ditt blod gör allting väl.
Allt ytligt tomt som lockar mig,
det offrar jag och vinner Dig.

3. Se, från Hans huvud, fot och hand,
kärlek och sorg nu väller fram.
Ej större kärlek finns än Hans,
ej dyrare nå´n törnekrans.

4. Och vore världen min, att ge,
vore den gåvan alltför klen.
En sådan kärlek, ofattbar,
kräver mitt liv, mitt allt, som svar.