Jag vill lära mig att älska mer

Du rör dig framåt längs en grusväg.
I en spegel ser du dammet lägga sig.
Och för varje meter höjs förväntan,
på det land som snart skall öppna sig för dig.
Och du bär på många minnen,
kanske önskar du att alla inte fanns.
För du sträcker dig mot det som ligger framför
och du hoppas på en fortsättning någonstans.

Jag vill ställa mig högst på barrikaden
och måla ut ditt namn så att alla ser.
Jag vill höja min röst för dig som kämpar.
Jag vill lära mig att älska mer.

Så mycket som du har förlorat.
Det är inte längtan som har fört dig dit du är.
Av alla dåliga val var det här det bästa
och du fortsätter gå så långt det bär.
Mörkret faller tungt över ditt huvud.
Du har vandrat genom nätter utan slut.
Allt du äger är ett hopp att inte drömmen,
blir ruiner som så ofta hänt förut.

Jag vill ställa mig högst på barrikaden…

Jag tror på en Gud som skapar konstverk.
En mosaik av färg och form helt utan gräns.
Som en bit av glas är du i Jesu händer,
av skärvor gör han trasigt till helt.
Jag tror på en Gud som torkar tårar,
som kan läka sår och ge dig himmelsk ro.
Han har styrka nog att bära dina frågor.
Du är älskad och sedd, det är min tro.