Jag törstar

1. Jag törstar, torkad lera, min mun.
Under en obarmhärtig sol.
Spruckna skärvor, tungan tunn.
Sveket bränner, den tupp som gol.
Vassa strålar, är hoppet ute?
Människors tröst är i min strupe.

Jag tröstar, jag tröstar, jag tröstar efter Dig.
Jag tröstar, jag tröstar, jag tröstar efter Dig.

2. Jag tröstar, mitt inre är en öken.
Saven försvinner, mitt liv rinner ut.
Minns inte längre, det Du sagt.
Kraften sinar, allting tar slut.
Hjärtat smälter, som vax.
Världens tröst är i min strupe.

Jag tröstar, jag tröstar, jag tröstar efter Dig.
Jag tröstar, jag tröstar, jag tröstar efter Dig.