För att Du är den Du är

Ute faller regnet, jag står mitt i en storm.
Jag har fastnat på en plats jag inte har valt.
Jag är så nära branten, jag hör vågornas brus.
Många drömmar som jag bar på har släpats genom grus.

Du ser mig rakt igenom,
och varsamt rör Du vid mig.
Allt jag vill är att öppna mitt inre av längtan till Dig.
Jag vill lyfta likt en fågel, känna hur vingarna bär.
När allt omöjligt blir möjligt igen,
för att Du är den Du är.

Ingen känner mig bättre än Du, som har mig i förvar.
Men jag har så många frågor som väntar på svar.
Jag vill trotsigt hålla greppet om det hopp som Du tänt.
Så jag öppnar alla rum för det bästa som hänt.

Du ser mig rakt igenom…