Ett folk på väg

Det glimmade en glädje i deras ögonvrå
som inte lät sig släckas fast åren trängde på
Det porlade en källa så ohörbar men ljuv
de bar den djupt inom sig på vägen hem till Gud

De trodde på ett hemland som ingen hade sett
de sa det fanns en stad som Gud åt dem berett
De kallade sig gäster i våran värld och tid
de sa det fann ett löfte om evigt liv i frid

De sjöng en sång i dalen, i landet där vi dör
de hoppades i mörkret, de såg ett ljus framför
De trodde på en morgon som säkert skulle gry
de väntade på dagen då skapelsen blir ny

De kallade sig gäster i flyktighetens värld
de ville inte stanna, de sa de var på väg
De lät sig inte bindas av ytlighetens glans
de löpte för att vinna en oförgänglig krans